Men
jag som har älskat och jag som har
lärt mig, jag frågar
ödmjukt såhär:

Vem minns urmänniskan, den
primitiva, vem minns
Henne, som ännu har lusten, den råa känslan, den

där himlens portar öppnar sig och den där hon
bara låter sig förföras ända
in i branden av det oförklarliga, det
som gör att hon älskar

i kärlekens namn