Himlens vrede;
eldstungor och vrål
Dånet fyller
mörkret
klart lysande nu
alltför farligt

Havet piskar
fradgande vågor obarmhärtiga
mot stenbumlingarna, stranden
Bara vatten överallt, och
hela tiden himlens raseri

Pojken och båten
långt ute i vågorna
En åra vänds
vattnet svart och
båten tung, ovig

Längre borta (långt dit ännu)
land, ett större mörker
Himlen
eldröd, randig, flammig

ett svagt sken, milt
Bortom väntar flickan,
mjuk och smeksam,
len

och

vid stranden viskar
vassen, viskar
viskar, sover sen

© Mia Bergenheim