Det blev ljusare
där
när jag nådde min botten

det fanns en tystnad
som ropade
över den blommande myren

jag stod där med
stövlar
djupt nedsjunken

rymdens ljud viskade
i tallkronorna

en fuktig dimma bländade
mina ögon och
jag hörde mina egna ord
utan röst

som forsens dån
när det dränker sitt
eget vatten

jag gick länge i mörkret
i skuggan av storskogen

nu andas gryningen på mig
och rådimman väcker min
stelnade kropp

mina stövlar blir kvar där
i underjorden

nu färdas jag på nakna fötter
över vitmossa som kryper
in i min nakna själ.