Publicerad 2015-01-07 22:45 av Mia Bergenheim




Primalskriket; ändå

Den gnistrande snön
under den stjärnklara himlen
gjorde vrålet så starkt,

drev på, manade,
var den inre musiken som blev
Kraften,
som blev till av att
flöda fritt;

låta sina lungor fyllas av
det primitiva
Klimaxet

i natten det största;
Farten,
makten
Berusningen

Att i ljuskäglan som närmade sig
finna möjligheten, den tysta, men
(till sist)

primalskriket;
ändå










Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mia Bergenheim med Poeter.se id #49063 innehar upphovsrätten