jag ser vardagsmänniskor,
sjukdomar och bombattentat
kanske är det paranoian
som slår till igen.
den är en hypokondrisk klump i
magsäcken
paranoian tror att den ska dö
men lever vidare
latent.

knappt märkbar över dess existens
soliga framtidagar
när lyckan går ända in i
knävecken.
när smilband odlas i
mysiga trädgårdsdrömmar
och bekymmersrynkor rätas ut.

men så snabbt finner
paranoian åter igen
sin plats i näringskedjan
och utrotar alla andra känslor
på en sekund.