Att vilja ha
det man inte kan få
som att fånga en fjäril
för en stund
och sedan se den flyga iväg
Det bor ensamhet i mina fotsteg
lycka i mitt hjärta
smärta som kommer och går
Saker planeras
saker som inte har ett skit med mig att göra
jag ler går vidare och ser fjärilen igen
den är skön att se på men så svår att fånga
Jag tänker för mycket
känner för starkt men kan inte låta bli
tanken på att aldrig få hålla fjärilen i min hand igen
är för plågsam
så jag lever för stunden
skrattar åt döden
leker medan livet rullar på
bor i en bubbla som riskerar att spricka
för att förvandlas till ett regn av sorg