Och de skriker efter att släppas fria
de vill ut och yttra de ord
som så länge legat begravda där
djupt inuti
de tjatar om att en gång få komma upp till ytan
trots att jag ber dem
befaller dem
stanna där ni är
låt mig få fortsätta le
mitt stela leende
skratta mina tomma skratt
vräka ur mig mina dumma kommentarer
låt mig få vara den okänsliga
låt mig få vara den starka
låt mig få vara den lyckliga

De fortsätter brottas med mig
trots att jag bett dem
inte yttra sig
bett dem ligga tyst
bara göra sig hörda
i mitt innersta
i de kallaste
mörkaste
och ensammaste
nätterna
endast då får de synas utanpå
endast då ingen kan se mig

Ingen får se tårarna som strömmar innanför mitt lyckliga, glada yttre.