Ack om stenmurarna som fångar mig voro av skiraste siden

då skulle din frånvaro icke kännas så avlägsen

I slottsfönstrets graciösa båge, blickar jag ut över ägornas mäktiga grönska

kullarna hälsar att du gömmer din längtan däri

bakom Pionblomster, Pil och i syrendoft som når mitt fönster

- Ack vore jag en vit duva

och slippa min trånande längtan, flyga över kullarna

bortom horisonten

inandas dina kärleksfulla dofter

föreviga våra kroppars skriande lustar

- Vore jag en Gud

skulle jag befalla dig att tjäna min kropp, min själ och mitt sinne

med din närvaro

för evigt

Plötsligt kom där en vit Duva, med brev från dig

tårarna lämnar så sakta ögonvrån, faller ner på den urringade sidenklänningen

orden slår mig till golvet

så kallt och hårt att läsa från Dig

”Jag är din Gud i allt du ser, och ska alltid älska dig”

Tårarna stelnar, blicken söker sig upp mot spegeln på stenväggen

- Åh!