Liten bil, ett upptänt tomt rum. Mycket snö, inget månljus. Skratt på nattcafeet intill. Servitrisen, redan yrvaken och rolig, pratar om ny musik. Om natts dunkelhet och att komma förbi, in hit på cafeet.

Att hon kunde noter gjorde henne efterklok och medveten. I mässen, och de låtarna som nu spelades. Ett smutsigt nagellack, en hög med blött damm på hennes golv. Hon håller väl på att städa. Hennes omdöme, omtanke, självdistans, humor. Hon spelar Bösendorf. Men det pianot är bara ett ruckel numera. Och sminkade prickar under ögonen sina.

Krossar insekter med den hoprullade tidningen. Hon förstod hur det är fatt. Och var på ett nattcafé nu, och alltså ensam med den söta tjeckiska servitrisen. Som alltid sökte spänning. Notboken med tritoner.