Publicerad 2015-05-08 07:04 av Lovika




Morgongåva


Och hon sträcker sig som en katt

trycker sin magnifika bakdel mot hans hetta
gäspar lagomt franskt
lättar på närheten

ler

drar åt sig lakanet
håller om de nyvakna varma brösten
och viskar hest samtidigt som solens första strålar tränger genom persiennen
att
- Kaffe skulle vara gott!

Han är redan uppe
förtrollat förlorad

I givakt





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lovika med Poeter.se id #51124 innehar upphovsrätten