här

var det medvetet kanske


att jag skulle få uppleva det var dag
röra vid, känna ett omfamnande när händerna gräver sig in,
och följer med, vid dess silkets lena ytor




du kan inte se hur löjligt jag beter mig just nu,
när blickarna bakom ögonlocken faller tillbaka i det ogripbara
och ser himlen över dig när du passerar genom dörren



vet du, att jag står kvar ibland
i hallen, eller vid sängkanten och tar fram telefon



endast, för att minnas

det sista




nej, du är inte här


och du tänker nog inte på mig




men täcket är kvar

och det är kallt