Det är en lycklig tid för honom, i hans liv, flax att möta henne, och de blir oskiljaktliga. Aldrig höra honom säga något igen. Klara sade: du gav mig tydliga drömmar, drömmar jag hade kunnat gå vilse i. Det finns ingen som bavakar dina steg. Hon vet det inte. Ingen på gatan vet. Vin tröttade ut oss. En kvinna står i fönstret och pratar. De orden som inte kunde komma. Hennes vin som var vitaminer. En man på besök i köket. En man som ska laga allt. Allt som är trasigt i lägenheten. Dags att ersätta det trasiga. Ny strålkastare, nytt kassaskåp och Internet. Lägenheten blir som ny. Han röker pipa och blåser ut ett moln av rök. Glömt det gamla, de utdragna byrålådorna med kaffespill, damm och smulor. Gräddan av det som väntar utanför dörren, det nya, i nyvaket tillstånd. Eld. Åska. Regn. Inget av det idag, men det kommer väl tillbaka som ett brev på posten. Som en skugga som väntar på att stiga fram, bakom ljuset. Jag har haft skrivkramp, dagböckerna har ekat tomma. Och jag undrade inte om den gråa och mulna himlen skulle förändras, varje dags kamp, borta.