Publicerad 2015-06-21 15:49 av Mattias Holmström




Sovrumsfönstret.

Berlin, Siris nya våg av äckel, missnöje, slaggprodukter, mensvärk. Och i mellanvåningarna pratas det, och de går för att handla bröd. De har glömt allt, de är så unga. De är toleranta mot oss. Sanningen flexibel, beror på vem som säger det, vem som försöker spika upp detta flytande moln på väggen för att få sin vila. Sedan vila i en vecka utan händelser i någons privatliv. När jag har flytt, och återvänt till min ännu ensligare stuga. Rätterna är serverade och lite för varma. En tjeckisk kötträtt som heter Svickova vanligt förekommande. Ångan och molnet och sommarregnet skingras och det sentimentala bjäfset är enkelt att efterleva denna gång. Men det är kusligt att det är borta. Det finns många ställen att välja bland. Men jag läser i tidningen om det som är långvarigt och jag kan säga att jag imponeras varje kväll. Jag läser om det när det verkligen skymmer och blåser i gardinerna. Man vaknar och sträcker sig efter den kvinna man nyss har lämnat och glömt. Jag menar här sakerna, hammockarna han hade rivit ner. Spinnrockarna också. Han flyttade till en skymningszon, och det var mitt misstag, det jag hade gjort med ögonen när han verkligen stod här, han krånglar fram pengar beroende på vad han uträttar. Hans värde är farligt. Det är okej med allt just nu. Allt är bra, det bådar gott. Västerländska, svartvita filmer, och alla är väl här på cafeet. Hörde jag henne säga allt, fantasifullt, på mitt språk.

 

 

 

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mattias Holmström med Poeter.se id #15727 innehar upphovsrätten