I de rummen född som trådar
svepande och nära

du i det som än berör i det som
byggdes för att bli

Han stod i siden gångarna staketen
över Rom och hästarna av silke hans
blick var stum men det han skrev om
det var mäktigt han liksom lät texten
handla om det där man skriver historia
runt och när jag tröttnade på mig så
googlade min hand men hjärtat mitt det
flög iväg och det är nog alltid så en sliten
siluett är jag ett obrutet paket av naglar
och dessa mina egna skådas


då tar han kroppen lyfter den mot skyn


jag färdas. Och där på de trånga bakgårdarna
öppnar de restaurang på restaurang och
den amerikanska vintagestilen det ekologiska
vinet gör min gång så sömnig


kroppen i de där luftiga inte en pryl förutom
en gigantisk buddha

Men du är ju mitt i Rom jag påminns
han skriker hest att du har gift dig med
mig mina hästar var min bröllopsgåva
och jag sitter med ryggen vänd emot
ansiktet mot gatan mina nyrakade i pose
min drömda blick min längtan bort ut
ifrån jag lever andras liv lånar dem ett tag


som tanken på att välja olika bordslampor


drar han mig tillbaka in över tröskeln
säger jag är hans min blick likt tack

tick tack tick tack tiden går och jag
känner honom i hans doft på sättet
som han vidrör staden tar på den på
mig

Jag vet att jag i stunden varit galen

och jag tackar honom även för det
i salen utan slut tar dansens vingar
fatt i tulpaner de dansar nu jag dansar
inte efter manus


men stegen ekar halsens ton den bryter
mot den dammiga tapeten


I Rom. På en avsides gata. Där gifter vi
oss ikväll. I skenet av ett andetag tar
väntan slut och andningen

dess mjukhet rundar av alla de vassa
hörnen.