Mår lite illa av att se bilder på dig. 
Mår lite illa av att minnas ditt ansikte så väldigt nära mitt. 
Mår lite illa av tanken på all den tid jag la ned på att vara ledsen över dig. 
Mår lite illa av att jag var så godtrogen, att jag trodde det bästa om dig. 
Mår lite illa av att tänka på ditt hår, din hals, dina ögon och dina händer. På hur de var mina en gång. 

Sorry. 
Förlåt.
Det är kanske lite osoft av mig. 

Men,
jag tror att jag mår illa bara för att du hänger med henne nu. För att det är henne du ler åt, för att det är henne dina händer rör vid. Och det är ju ditt val, inser jag.

Så jag tar tillbaks mitt förlåt. 

För jag får tycka precis hur illa om dig jag vill.