jag går invid ett fält

landskapet en våg av guld

rapsens blommor har små vingar

vars gula fjädrar aldrig lyst så starkt



inuti mig slår ett hjärta

det gläds åt vårens hälsning

luften smakar smör

överallt är livets regn



våren är en fråga

som ställs till oss som gömmer oss

i ensamhetens kött och blod



vill vi vara med och leka

bland nyklippt gräs och koltrastskvitter



våren vet att människans konturer

kan vara bra att ha

men att vi då och då

behöver lösas upp.