Så där i förbifarten
kommer frågan:

har ni någon gång upplevt att ni plötsligt rycks upp ur en dröm och sedan tillfälligt släpps ner i en annan mer drömlik tillvaro som är verkligheten?

Nervösa småleenden,
flackande blickar
som sparvar på grusgången,
svar nog.

Så, när man vänt ut och in på varandra,
och värmen och tilliten
vilar tryggt i den stabila båten:

känner du aldrig att du upphör att existera för en stund och försvinner bland alla regnbågar, ljudvågor, kossor, skratt, sandkorn och står där mitt i allt och minns inte ens ditt namn?

Tystnad
Tankar
"Nja, men ibland är livet rörigt..."

Så äntligen ska röran rensas.
I väntan på skjuts till
brännbar återvinning
landar plötsligt en tornbagge
på skräpet och viskar:

en gång glömde jag mitt namn i femton sekunder; jag vet hur det är. Nu bär vi namnet i evighet.