du säger att jag startar bråk om små ting
och att du inte vill bråka

men bråka är mitt försvar när jag är rädd
och du gör mig rädd

du ställer in när vi ska ses
du talar aldrig om för mig hur du känner
och när vi väl ses är bara din kropp där

du är någon annanstans

jag känner av sin osäkerhet
din osäkerhet gör mig osäker
den skrämmer mig
för jag tycker ju om dig sådär mycket att det gör ont

men du är så ouppnåelig
och istället för att säga till mig att du inte vill ha mig
så är det mitt fel

mitt fel för att jag vill träffa dig
kyssa dig
älska dig

det är kanske lättare för dig att skylla på mig
mig och mitt emotionella bagage
än att erkänna att det faktiskt är så
att du aldrig kommer att bli min