längst min rygg skrev du en novell.
pusslade sagan om det som finns för alltid. och jag väntade alltid
på att orden skulle sina.

vid min svank, ändrade du ett slut. skrev evig i sommarbränd hud.
evig har aldrig funnit sin väg förut, till min kropp, till min svank,

till min hud.

och jag vill inte röra mig, inte vända sagan, inte tappa orden,
inte förlora tron.
stilla, sakta, dröj ett slag vid min rygg
tills dina fingertoppar övertygat mig.