Publicerad 2015-08-03 20:39 av Mia Bergenheim




Dimmornas dans

de krusade vågorna,
sensommarsvarta, skenet
i mig som inte

kan ses; smeker
daggvått, lätt, de lyckliga
vandrar hand i hand över pirerna

(kruset
bara för dem som kan
höra snäckorna brusa)

Doften kommer så
långt bortifrån, för med sig
minnen från klippor, sand

tång; sjögräs, och
toner i det plötsligt inbjudande
heta, varma, klibbiga, sträcker

en hand mot mörkret, sen
sommar och pulserande vatten, hav
att förälskas, begäras,

förföras och dimmornas dans, som
försommarlöften; en vindfläkt i
hettan; att älskas; en natt





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mia Bergenheim med Poeter.se id #49063 innehar upphovsrätten