Förvirringen är total kära vän.
Jag känner saker jag inte borde känna, och det jag borde känna lyser med sin frånvaro.
Det blev lite upp och ner.

Jag vet inte varför.
Eller så blundar jag för det. Vem vet.

Det är inte första gången moralen ställs på sin spets. Det är inte första gången jag tummar på reglerna.

Och jag är skeptisk till att det är sista gången gränserna mellan rätt och fel suddas ut till något diffust som passar mig just där och då.

Frågan är vem som betalar priset för det?