ångestskriet kväver mig för
det är alldeles tyst och alldeles
dolt bakom uppfostran, god ton,
artigheter; kramar,
överslätande och varma

(du låter bli att spela med)

inte tillåtet, skriet, utåt äkta
känsla, engagemang, ärlig
omtanke. Och det är fan så skönt tills
sanningen kan ses genom andra speglar och
långsamt plockas jag
på mina fina

fjädrar; som en höna men jag
kan inte springa utan huvud, inte
leva utan själ