Publicerad 2015-08-16 14:54 av lyckeli




axelbredd, rädd





springer utan att nudda mark
, utan att känna jord
springer för att inte kärr

ska strypa min flykt

flyr från det jag är
, från det jag var
och det jag vore

om jag stannade nu.

löper fastän stilla med kropp
, tanke skenar vilt
ödet kommer ändå ikapp

och att bära är att sjunka.



får jag stå på dina axlar, du












Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren lyckeli med Poeter.se id #23606 innehar upphovsrätten