Dånet, det andra, i faran
trolsk tropisk natt;
fyller min själ, mitt valv och som
tusen stjärnor som ska stråla
brinner glädjen i min kropp
och jag går över haven, över
broarna och jag vandrar
ut i natten där fukten väter
min hud och det sorlar ifrån
källorna, de bottenlösa brunnarna
vidare över silkesmjuk
sand, mot suget, mot lustfyllda
toner, det frestande okända,
mot dofter av kryddor,
och granbarr och skog, över
hällar och moar till ängen
den blommande, och där, ja
min älskade, där ska jag
vaggas och vyssjas; innerligt
smekas av blåklockors huvor och
vitklövers blommor, av grässtrån
så sirliga, av det fina som finns
Hör jag så dånet, det andra, i
faran, hör jag så skräcken som slår
i min kropp; den åskar och hamrar och
ser jag så slaget som kommer ur
mörkret, ser jag så hettan förvandlas
till hat och jag vaggar så
sakta över milsvida stränder och jag
tröstas av vinden; drömmen om gryning, min
längtan är kvar i min rödgråtna mun
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mia Bergenheim med Poeter.se id #49063 innehar upphovsrätten