Abrupt uppvaknande
Ankorna simmar lojt i dammen
medan de snatterpratar
ljudligt med varandra
och himlen är så blå
med bara några små vita tussar
som dekoration.
Jag känner solen smeka
mina kinder som jag vänt
åt precis rätt håll,
jag blundar
och låter alla sorger flyga
och fara sin kos.
När allt känns som bäst
hör jag en röst ropa en bit därifrån:
Nu är det din tur att slå !
Yrvaket greppar jag min klubba,
fokuserar på den lilla vita bollen
som ligger och vilar
i det gröna saftiga gräset,
lyfter klubban och klipper till.
Bollen får fart, stiger vackert
mot den klarblå himlen,
men tar sig sen en tur på egen hand
och skuttar ner i dammen
hos näckrosorna.
I samma ögonblick
ljuder larmet en bit bort,
och jag kommer ihåg
att det är första måndagen
i september, att klockan är tre
och att det bara är en test.
Och tanken kommer,
vi har fred här i Sverige,
vi behöver inte springa och gömma oss
och frukta för våra liv.
Inte alla har det så här i världen.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Helene med Poeter.se id #30820 innehar upphovsrätten