Längtan (någon hugger ved)
så ljusblått ligger vattnet, så
omslutande, tryggt
omfamnande, så
starkt i sin ombonade
insjötrygghet. Så vita
de där björkarna, så
skirt gröna deras
blad. Så starka
växer granarna, de på
andra sidan, så
lite vill jag någonting
av detta: Så mycket vill jag
hettan, havet, spraket,
dånet! Jag vill forsa
längs med fallen
balansera, drunkna,
störta, kapa alla
trossar dyka genom
isen, väckas
upp av gnistor, brinna
av din önskan, färdas;
månens silvergator, älskas,
älska, fri och naken, fri
och huden varm som
solen, mjuk
som siden och din hud
hetare; vi
flyter eller simmar, moln
fuktar oss, befruktar
du mot
mig, din puls, blodet
sjunger; jag vänder om, du
tänder stjärnor men jag
fastnar bland näckrosor,
snärjs i
granar, fisknät, krokar;
ögglor och vattnet
alltför
ljummet; någon
hugger ved
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mia Bergenheim med Poeter.se id #49063 innehar upphovsrätten