Vi log till toner av ovisshet,
skrattade åt känslan; en evighet.
Vi dansade på linjer av gränslöshet,
kysstes under regnet av förbjudenhet.

Lusten, den andades vi in,
& skammen, den andades ut. 

Vi tände eldar med något fult,
släckte dem med något vackrare.
Vi klädde ögonblick med sårbarhet, 

ögonblick,
det vackraste vi fick.