Det står en bil ute på ängen. Lamporna är tända,
och nu , när mörkret fallit så tungt och obarmhärtigt, springer
de ängsliga stråna som aldrig varken skördades, hässjades, sommarsoltorkades,
trampades eller packades i skräckslagen panik från de skarpa strålkastarljusen.
Skarprättare.
Liemannen besökte aldrig ängen i år.
Han blev kvar i huset.