"var är din själ” säger du
(det värker som fan i
bröstet, i springan mellan
sparken och
slaget)

själen sägs väga aderton
gram, den
lever och pulserar tills

den skrumpnar, tvinar i
gråskalor och svartmörker,
blöder i

mörkrött, skadas av repor,
elefanthud är tung,
töms på sitt inre

”den har slutat existera”
säger jag och ler ur det där
röda; det gråsvarta
”du kan gå nu”