Hjälpen som efterlyses, men som man aldrig får
gråten som tystas när man göms bakom sitt hår
Den kalla vinter kylan som griper tag i ens själ
Men som ingen annan märker, för den är inte här
Dom lätta små fötterna som ger sig stora märken i snön
Att när man sitter på berget och tänker jag är djupare än sjön
När nätterna vart så långa så ögonen är som gropar
Är det ingen som vill höra när man så sorgset ropar
Att den fina morgondagen, kanske inte är så fin
För när solen gryr på gryningen, så är det samma liv
Och stjärnorna som lyser där ovanför din dörr
Kan ej ta dig ifrån, det kommer fortsätta som förr
Hjälpen du vill ha, men kommer aldrig få
Är så långt borta och du kan inte gå
Vikten på axlarna , som håller dig ner
Den är ju osynlig, för ingen kan den se
Och du tänker, snart orkar jag inte mer