Jag förstår inte hur en individ kan vara så rädd för att säga vad som den personen vill säga att den "väljer" ut information av tal att säga och formar det till den andras örons bekräftelse av accepterande.

Att älska någon, så högt att rädslan av att bekämpa en diskussion eller argument gör att man viker sig in i det minsta för att inte bli av kapad från personens liv, bara för att man ger en viss konkret kritik.

Rädslan och formen av att välja sina ord framför sin egen sinnes bästa gör att man snabbt eller långsamt tar död på sig själv, men ändå väljer att fortsätta för personen är så högt uppsatt i sin själs plats att utan den personen...

finns jag inte längre.