Här kom den visst
En dikt som behandlar min rädsla för döden

Varför kommer det sig att du skrämmer mig
Ge mig luft och frid att undgå dig
Du är vår ende gud, slipar ditt stål, tar bort oss i ditt skrud
Vem vi än har dragit luft för, vilka vi än förför oss med liv
är du där ock praktiserar dina kliv

Vaknar varje dag, jag trodde livet skulle innefatta mig och mitt
men där du far fram är jag ingen, jag är ingen alls
Vill leva varje dag, men du liksom för en dödens vals

Svårt att förneka dig, du är liksom en början på ett liv,
på den tiden bara ett tomt mörker fanns
men när du slutför din akt, förblir jag inget alls

Mina tankar gör mig en tänkare av rang
böjer, vänder livets alla gåtor med en klang
vad är meningen att leva loss det vi fått
en mening ingen verkar förstått

Livet du ger är en fattig vision av det vi ser
På sin höjd hundra år, sen så ser vi inte så mycket mer

Jag räds att dö
jag fruktar dagen jag tar mitt sista andetag, och denna fruktan av död gör mig så svag
Ska det vara så, skall döden vara så svår att förstå.

Jag har länge ifrågasatt livet, jag har länge tittat på dess funktionalitet
vi tycks födas från ett intet, och vi vandrar mot ett likadanitet

Hundra år på jorden, tillfälle att ge dig själv en möjlighet att stämpla in

Så vad är meningen med livet, frågar du.
mitt svar blir

Lev ditt liv, du är en produkt av något unikt,
ta vara på det du har
låt dig förtrollas av religion, eller låt dig ha sinnet kvar

Sök svaren så länge det finns en chans, låt ingen döma stegen i din dans.

Meningen med att leva är liv
Det kommer inte att spela någon roll, när döden ringer klockan
och den kommer att klämta.
Låt om oss då våra vilsna själar hämta
Ty död jag förblir