mjukt faller mörkret

med  lätta flingor

lägger sig snön

över smutsig asfalt

ölburkar och sot

den gamle

där på bänken

under kvällspostens bilagor

domnar än mer

mjukt lyser gatlyktan

i hans fårade ansikte

med frostat skägg

det varma skenet bedrar

hans isade ådror 

trots alla vänliga leenden

som går förbi

och lämnar en fickvarm slant

där på bänken

förlorad

när snön har lagt sig till ro

över staden

ligger han kvar

bar, under stjärnhimlens bloss

en gnista syns

stiga mot skyn

och fäster sig där uppe

bredvid den klaraste och vackraste stjärnan

flyktiga blå skuggor färgar nysnön

gnistrande natt

den gamles leende

ännu kvar

i  morgonljuset