Undrande låg du där bredvid och tolkade mig
Rädd och utblottad,
kanske skulle du nu gå för alltid

Inte vågade jag gråta,
att visa mig svag är just det, min svaghet
Och tänk om du, precis som han andra,
skulle ha avsmak nog att säga:
Du är inte attraktiv längre, försvinn!

Några tårar var kroniskt i din ögonvrå
Mer än allt ville jag kyssa dem ömt,
men tänk om du skulle rygga tillbaka?

Med försiktighet lät vi tystnaden falla,
alla ord och tankar skulle bara vara överflöd
Att bara få vara, att glömma misstagen,
åtminstone för en afton -
Gav upphov till en sensuell kyss
Och kanske, bara kanske,
kunde du se mig igen som mitt forna jag
Nämligen det jaget som ger och ger,
men också som vet när det är nog!

Bland gårdagens svärmiska kyssar,
skymtade i alla fall jag henne