Publicerad 2016-01-17 19:05 av mammamu




Ekon

Murar utan fog som raserar allt för fort
Där bor jag, på min gård.
Ett hafsigt gjort jobb för slantar
Plockade i hast från ett ostadigt bord.
Men det är mitt hem och här ska jag bo.
Andetag i mina o händer hållna
Stunder stulna men snart glömda
Det är så tyst på gården
Trots murar som faller
I hemmet där du aldrig kommer bo.

En raspig melodi, spelar som speglar i ögon
Gnistrar och drar mig ut.
Ut i tystnad så kall
Så kall..





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren mammamu med Poeter.se id #45977 innehar upphovsrätten