det är väl principerna som vässas som spjuten..
från makaveli fursten, stå längst fram först skjuten..
en vän som ger men aldrig får igen,
i terrängen vi känner inte igen ormen.
för det höga gräset skyddar och omringar dem
svårt att se vem som är bror och vem som är obror
svårt att tro, men vet en sak säker, när den är bränd
är det en bränd bro, man kan ju självklart bygga en ny
men det är då de flesta väljer att fly
ingen vill hjälpas, de vill bli ställda
men när det ska gälla, kan de inget annat än gnälla
så kvar ensam jag står stående
medans lite längre bort de från förr är oförståendes
lämnade dig även om du gav mer än de tåldes
kärlek, pengar, boende
fick ingenting tillbaka, de bara pratas
lämna mig kvar i en rutten pjäs
ett äpple faller inte långt från sitt träd
vi kan läsa historien, de är ett räd
från fickan till banken, till den giriga grabben
han som nickar och stackar, de är sådana hinder jag tacklar