Barfota.
Livet känns ibland som ett par skor med småsten i.
Jag får mentalt skoskav och det gör ont.
Jag är instängd i en stor labyrint, där andra behagligt ler och tycker allt är bra. Medans jag desperat söker efter en väg ut, till den frihet jag vet finns.
Vill kasta mig in i bilen, trycka gasen i botten på en tom motorväg. Bara köra genom natten, utan mål och utan att tänka.
Mil efter mil tills jag inte vet var jag är.
Stillhet i mitt sinne, ro i min själ. Jag är den jag är, som ett par fötter som inte hittar några skor som passar, utan hela tiden skaver.
Mina fötter trivs bäst på en mjuk skogsstig, klädd med fuktigt gräs, barfota.
Min hud känner varje strå, lent eller strävt, varje steg blir en upplevelse av äkta känsla. Att inte vara instängd i ett par skor utan att vandra fritt, det är frihet för mig.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Starkskör med Poeter.se id #53404 innehar upphovsrätten