Du är sliten, gammal;
lika gammal som jag,
sågspånskropp
nos av garn
pälsen sliten och gles.

Nallen,
min bäste vän
i så många år
väntade var kväll i min säng
lät din päls suga upp en tår.

Nu sitter du i min bokhylla
följer mej med dina glaspärleögon
och
vilar i att jag inte längre behöver Din tröst.