Bardo är tiden efter döden enligt den egala sägnen. Jag gillade hur Bardo lät och hunden måste få släppas in, denna hund av depression. Okänt café efter döden före/efter en händelserik karriär. Brunt lapptäcke hänger i skribentens broräcke. Jag frågar vem där? Ett syfte i mitt liv.

Klockan slog aldrig mer. Nattvandrar runtom dragiga skjul vid en gammaldagstvådelad byggnad. En katt som har väckt mig med ett kusligt jamande men bara för syns skull.

Jag ville fortsätta sjunga, jag ville fortsätta dansa men det går inte för sig. Hans fru sade YOU WANNA BREAK, ungefär "du behöver en paus". Och stänger luckan till mitt ställe. Godnatt för denna gång.

Vi ses i morgon.

Ett nytt liv på gång – mina dagar planeras för mig av en förmyndare. Jag tänker bort från allt och går in i min större roll. Jag måste gå på gröna gräset och göra något spekulativt innan – därför att jag har en intervju på brandkårshuset och adress tillbaka till att vara den sortens pinuppa som jobbar som krokimodell på konstakademien och konstfack. Och nästa gång ska jag göra allt jag kan för att undvika den nidbild jag fann och det vindsrum som har ett nervöst spöke som följer med en bit uppe i en vuxen ålder om fotografen bara kunde låta bli mig, tafsa på mig med sina händer, jag tycker om dig så mycket, säger han. Underligt att man blev halvflata? Detta ställe på Kronobergsgatan är på väg att stänga. Han låg med sin intervjuare. Kanske för alltid. Om du siktade på att bli full.

Ser från havsvåningen som är här nära er husbrant era slutbetyg de färdiga att gå ut i livet med. Det som slår mig är att kryssningsfartyget i varken ena eller vissa fall, är uppvärmt nära villakvarterens väntan.

Dricksvatten slussas tillbaka till sin användares dos. Krokitoaletten töms. Brasserie har plockmat och betjänt och en stor uppkäftig nattklubb kommen till åren för vår kärlek har mognat. Nakna kvinnor går från fartyget till tunnelbanestation utan uppmaning. Tengils ondska och hyckleri och minns hans solsemester på Barbados och använder allt mitt rakvatten i mint men här är också den sista ljumna ölen jag dricker i livet – tack för det och tack för allt.

Där ute är det hus på hus av hyresvärdarnas tyranni, så många hus. En schlager, en vinnarskalle och dess stora betydelse. Föredetting. Bara omstarter i deras liv. Livet var inte ens ett under utan begripligt för de flesta och schlagern vill vi se. Eller det olämpliga i att bli helt avtrubbad mot slutet. Jag må ha missat min transformation till butter och bitter, jag vet inte.

Och så ser han en kvinna och begäret tänds. Då försöker han tvinga sig på henne men hon ber honom lämna rummet och han vägrar. De verkade inte alls passa ihop. För när man får en stalker som han blir kan man inte ha några vettiga relationer utan allt går ut på stalkern tyvärr. Och då pinade jag mig genom Svenska Dagbladets alla bilagor, Vinsider. ”Jag träffade en sådan slemmig typ”, säger hon till en väninna. Bra, du behöver inte träffa honom om du inte vill. Det är ditt eget val.

För mig var det inte kärlek. Läser textremsan på hennes tv som vi gör nu, alltid socialister. Din tidning söndras, tömda Praghus av en tillfällighet. En tomt på vilka sockret i bottnen hälldes ut... Man tror inte att det var samma person, otroligt att han kunde göra så. Men det var som att han hade sångdarr, köpare av ett gram i en trappa. Klenoder, drömmarna, kraven på oss som en magnet. Jag visste att det var illa ställt efter det. Jag förväntade mig förstås ett tomrum och såg de gula löven överallt spela, vassen dansa. Vid terminalen var det snart ingen märklig tid längre, puh, men jag blev förändrad. Självmant var mitt försök att stanna men flyttade snabbt, förökade mig. Men saker annorlunda i den nya tiden, ditt dödsfall. Målningarna inte vita, svarta, sepia i ett tankspritt ögonblick. Tv, badrumsspegel, våning.

Jag visar Mikael böcker minns jag nu. Det står vilka gardiner paret redan har och som jag känner igen från mitt hemman. Nog känner vi igen när fotografen känner med handen i byxorna. Han tänker på hennes graviditet, sitt eget byte av jobb. Yllesockor när vintern kom. Han drog dem över Ritvas pappa. Den brittiska engelskan, den ringande bildörren när jag får fyrtio graders feber. Jag åt en stor påse paella i kyrkomiljö. Och så var det klart att serveras. Portmonnän kastas över Sibyllegatan. Crystal med lösögonfransarna påmind så att du blir alldeles ledsen när det till slut händer.