nätterna blåste in



kylan



i rysningarnas



lila-blå frustrationer,







enkom




för det att




hon bara ville,





ville allt, hela tiden jämt.









men livet ville - annat,












verkligheten




kröp under sängen




rasslade på vinden,



stod kvar i garderoben.







varför kunde hon inte?





varför kunde hon inte



- berätta?






barnen skulle nog förstå,



döttrarna säkerligen,



men gamla mamma och pappa?






det var mycket hon kunnat



korrigera i livets bokslut,






men inte - detta.