Det handlar inte så mycket om kärlek eller bekräftelse. Det handlar om att jag är människa, och jag vill utsätta mig själv för allt som finns på vår jord. Svek, smärta, glädje, rus av alla de slag. Jag vill leva. Jag vill lämna ett avtryck. Jag vill skapa minnen. Jag vill bara finnas.

Det klart att det inte är enkelt att fara som en tornado runt runt utan att skapa och lämna efter ett kaos. Men glöm aldrig, finns inte kaoset kan jag aldrig hitta lugnet.
Det är lättare att förstöra och försvinna än att stanna och kämpa.

Jag vill aldrig såra dig medvetet. Jag vet att jag gör det men jag gör det inte för att jag vill. Jag gör det för att hitta mig själv. Jag krossar allt, varje liten bit så jag kan få pussla ihop det sen. Ta dom bitar jag tycker passar och bygga upp nåt nytt. Nåt starkare. Nåt mer jag.
Nåt mer hållbart.