Du gör ont likt månen gör ont i mig trots att den är vacker.
Så hur kan jag klä av mig sorgen och låta allt vara enkelt när jag inte är en enkel person.
Här är det allt eller ingenting, galet och fritt eller låst och is.
Jag pendlar i mitten i en sorg som gör ont, som gör mig rädd.
Du gör ont för du kryper intill så där jävla nära.

Jag är treo, punk och katastrof så hur kan jag då med dig 
sakna te, promenader hand i hand och en sommar utan regn.
Fan ta dig och den där jävla månen.
Du är vinter, jag är vår.
Varför lyser sommaren igenom ...

Analyser och räknar matematik,
ingen lösning gör mindre ont och jag resignerar inför ödet.
Jag svär för du gör ont likt månen och jag ylar av smärtan jag känner.
Du kryper intill och jag älskar det men det gör ont.
Vi är sommaren...med regn.