Anette hade precis allt,




inklusive det duperande talets gåva.





En glupande aptit på livet



och en fördold polygam läggning.....





Så skickligt manövrerade hon



sin man Åke,



att han aldrig fattade det minsta.





Åke var forskare,




lätt tafatt med känslo-orden



ävensom känsloyttringarna.





Inte undra på att



Anette med åren kom att anförtro sig




mera och mera åt vänninorna.





Men var hon otrogen?



Hon hade ju inte sex med dem?








En dag efter senaste tjejträffen



och Åke utslängd till barn-barnen



blev det helt enkelt för mycket för Åke.





Han kokade helt enkelt över vid hemkomsten


kl 03.15 på natten,


och "flickgänget" satt fortfarande kvar


i salongen.



- Ut skrek han! Gå hem!



*************************


Morgonen därpå rådde krigsstämning

vid frukostbordet.



Annette fräste, nästan skrek:



- Gör aldrig om det där Du gjorde i natt,


mina väninnor är det bästa i mitt liv!!!!


Åke harklade sig och sa till slut:


- Jo, jag har förstått det.

Jag har också börjat bli klar över Din


"ärliga" syn på det man kallar trohet.



- Din tolkning liknar mera......


hylozoisk polygami.




**************



Skilsmässan blev en katastrof.