... ingen, inget.
går och står och säger och är...
ingen, inget.
jag hör dessa röster, frågor, ögon som ser åt mig...
och jag blir förvirrad, av förvirringen
jag är en spegel som drar förbi, jag är
ingen, inget.
en stor kluns, en själ av en clown, nykter spritist...
icke rökande rökare... en längtande man med handen på sin kuk...
jag är,
ingen, inget.
bara ett tomt block... fullt med ord som fladdrar förbi, ett helt manus
ett helt liv, tomt... vindrag inget mer. Tillfällig distraktion. jag är
ingen, inget.
jag ser det andra inte hör. Jag står bland skuggorna och håller om dem över axeln. Jag var er. Jag är.
ingen, inget.
men jag ser eran kamp med kärlek. Ungdomens problematik. Osäkerheten. Coolheten, tuffheten... vi är alla blind som beskriver ljuset. Jag ser inte. Jag låtsas inte beskriva något. Jag är.
ingen, inget.
bara samma person, genom decennier som sparkar på burken. Låter lite. Skriker lite. Jag har skrikigt så länge att jag tröttnat på oljudet. jag är allt.
inget, ingen. Två ben. Tio tår. Två ögon. Två hjärnhalvor. Tio fingrar. två armar. en kropp. ett huvud. Två ögon. En mun. tusen tankar. En kuk. två kulor. 72 kilo tung. 1, 87 lång. jag är
ingen, inget.
bara ett vinddrag genom ditt hår. ett leende mot horisonten. en endaste sekund, av ingenting annat än glömska. gråt ut på mig. jag är
ingen, inget.
dansa på min mage. Sov på min bröstkorg. räkna mystiken i min röst. Fånga något i min blick... se mig strosa bort till fönstret, bara för att se de tomma. De livlösa, leva.
jag är, allt, inget, ingen.
men din hand i min. Och dina läppar mot mina, vem vet... vem vet vad jag kan bli? eller vara då? vem vet...
jag är
din.