i själva verket



är jag ett sidospår,




en upprepning av


det ännu icke tänkta


och sagda.





jag rör mig i cirklar


som gott kunde vara


- labyrinter.




och "rastställen"


visar sig vara


veritabla krumsprång




när hinder dyker upp



skyggar jag oförblommat



.........


och baklänges


rör jag mig sakta framåt


förbländad av min historia.




alltså


är jag i SJÄLVARE verket



ett kretslopp


(kiklophoria)



och mitt visuella

avtryck

borde rimligen vara



MEANDER.




men världens mittpunkt


finns just överallt,




också i steget


som nu snart




följer.