jag skär

mina patetiskt löjliga

små ideer

i stycken,


och kastar åt hundarna.




men de bara fnyser


...


uppbragt av

förnekelsens kränkningar,

ringer jag då upp

SVENSKA AKADEMIEN,

och frågar efter

Den Tillfällige Sekreteraren.


- Sån har vi inte,

hävdar då den indolente telefonrösten,

bara en ständig sekreterare.


- Men ni måtte väl ha

en tillfällig sekreterare

från något Bemanningsföretag

i Ulan Bator,


en klåpare

för inskickade alster

på nivån strax under

NOBEL-prisen?

Lyrik, typ min,

synnerligen AD HOC,

prima vara om man så säger.

...


Klick, sa telefonluren

på andra sidan

och jag svor som fan,

och påminde mig själv

att inte svära så förbannat.


...


Dagen därpå

tog jag tåget till STOCKHOLM

i akt och mening

att besöka Horace Engdahl

ja för att i själva verket

bedåra densamme

med min högst geniala


- sannerligen ´assoluta lyrik´.


Jag ringde på

och han svarade med

en kritisk blick

på den pappersbunt dikter

jag förärade honom med.


(Varsågod. Verbala delikatesser.)



- Nej tack, svarade han

uppenbarligen irriterat.

Jag har tills helt nyligen

varit gift med en veritabel dilletant.

Enough is enough.


...

- Jo, förresten,

hit med pappershögen,

jag har glömt köpa

toapapper.



///////


Då ringde väckarklockan

med ett jevolusiskt skrammel.