Han slår sig ner förstrött

Vid datorn vid hans säng

Tangentbordet är blött

Men ej på grund av regn

Han ignorerar den person

Som åter tar sig ton:

”Vem fan vill läsa än en text om sorg och depression?”

Att bordlägga sin dröm

Har blivit hans rutin

Han bannar i en ström

Sin brist på disciplin

Så tystnar han en stund men sen

Hörs mantrat hans igen:

”I morgon skall det hända, annars dagen efter den”

Han släpper ej sitt tag

Och nänns ej kasta loss

Var bleksiktiga dag

Han resignerat slåss

Mot vad han vill och vad han bör

Alltmedan tiden dör

Att vara lycklig törs han ej för lyckan är så skör

Han har glömt hur det känns

Att känna något alls

Fylld av ambivalens

I hjärta, bröst och hals

Blir världen alltför stor och vrång

Men samtidigt för trång:

Han räds för tystnad, ensamhet och bullrigt sällskapstvång

En nyttig idiot

Ett odugligt geni

Som fyller upp sin kvot

Med fåfäng empati

Som inte leder någonstans

Bland maktens arrogans

Var allt han blev i livet som han levde på distans


* * *