När allt kändes hopplöst och jag fann för många av Lejnos historier och bortförklaringar för omöjliga att ta med ro. Vi är trötta på april nu. Och är någon lite barnslig får den veta det. Jag behöver ditt experimenterande som inte är rotat i verkligheten, utan en svävande fantasi. Det var en bild av en kille som sov i bil eller stående i trapphus och ont i pannloben och tar Lacri-Lube och medicin. Och var är telefonen och partnerns värderingar förändras och hon blir mer central med rum och luft som medan stirrarna sover i gummiloben tar allt de vill ha utan att fråga om lov.

Han var till slut bara till besvär och han kan inte veta hur jag lever bakom den dörren han ser. Men då spritter han till och flyger upp i taket igen. Jobbar i timmar.

Man måste lämna ödet, men när, och du står för det och lever som lesbisk. Titta aldrig tillbaka. Stannandet. En av vännerna hette Kaktus. Och han råkade illa ut i fönstergråa ljus. Strimmor rakt in i ögat. Ingen kontakt i telefonen. Så att hyllor kan svepa runt rummet på sin höjd, och hoppa ner på tomma bänkar eller fåtöljer där vi satt halvt påklädda.

Denna kväll hade vi gäster och jag mötte en poet. Men då rasade samtliga hyllor samman. Katten hamnade utanför fönster och ville in i grytornas värme. Och vi drack Dr Pepper och åt djungelvrålen och strök våra koppars öron av ren egoism.

Jag gjorde det för att migränen skulle försvinna och vi skulle dofta av samma rosa parfym. Och efter det själva avsmaken. Och senare än vanligt lägga sig till sängs.

Samtalade om cafeets uppvaknade värld, det hände en mycket. Man växer ur att vara på plats. Det blir glest mellan besöken, och balkongen man "fuskar". Stängsel mellan pirayor. Och en ny cigarett uppå sommarbjudningen med Kaktus.

Härifrån ser jag ett initiativ. Och religion ansiktet utstrålar som man lägger sin tid på numer. Och när hon fick vara med stjärnan var hon lycklig: Jag får det enkelt till att Landray faktiskt tittar på mig, inte jag på henne omärkligt. En indikation på att vi kan lyckas bli knutna. När min huvudperson är perversion. Går till annan kassa och annat café än Miraval. De fikar där de två. Mitt liv baserat på pengar. Jag tog Zelivskeho tunnelbana. Han tog vin och kastade på sin avsändare. Landray tittar fortfarande, spanar mot vad jag har i mitt hus.

Minns inte längre vad jag tyckte som oskuld. Hon skulle ändå glömma sakerna jag tyckte redan då som ung och ogift. Landray som Siri tar stora kliv. Och tänkte på förmiddan. Landray ett stänk av Schweppes i läsk.

En vanlig dag då samvete vet när de gick uppför de där trapporna och tog i spegelkulan. Och mot slutet av decenniet?

Allt det man förstört under våren i tio styrelserum.