I huset där asfalten möter tystnaden, där bor hon.
Våning tre, ingen hiss, det sliter på knäna.
Den gröna balkongen med rostfläckar och överfull askopp.
Lättmjölken går alltid ut, vita små klumpar i zinken.
Ensamma små klumpar i magen.
Tystnaden och lukten av citronsåpa.
Där samlas inget damm och få minnen.
Persiennerna är böjda som banana split.
Men det är ingen fara, hon vaknar ändå tidigt.
Snabbkaffe på den rostiga ballkongen.
Sol i all rynkorna.
Där asfalten möter tystnaden.