jag begravde min kärlek

i en grund grav

dit duvorna inte nådde

där stormen var gisslande hård

bland taggad granit

och döende blommor

jag kväste min önskan

att sluta längta efter dig

med minnen som rev

mina dimslöjor till orosmoln

huggna i gallsten

driven till vinsinne

jag bar klirrande påsar

slukade amorösa glömskan

med klunkar av skamfyllt groll

skålade med fridfullheten

som jag köpt med lånad tid

på kredit från Kerberos livmoder

jag mindes den grunda graven

grävde upp min ruttna kärlek

- ett hjärta av tyll

vildsint som ett inbördeskrig

gjorde halt och vände om

och jag var äntligen fri